Klockan 04:30

Den tiden gick jag upp. Ska till Stockholm på kanalseminarium idag, tåget avgår 06:10. Äääääääh tröttheten. Här får ni en massa bilder, hejdå.

Sisuradio.

NU, just IDAG blev jag en i Sisuradio-gänget på riktigt.
Har under denna vecka haft tre sändningar tre dagar i rad.
Jaa hurra och grattis till mig själv! :D

Hade första sändningen i tisdags med tekniker som så kallad "ryggsäck" för att kolla vad jag kan.
Och jodå, även om jag inte sänt sen i maj så satt studiokunskaperna kvar..även om jag aldrig sänt med SR's bord. Men en kort genomgång om de och det satt, haha kanske märks att jag är intresserad av teknik.

Men iaf, Mattz, som teknikern heter tyckte jag va alldeles för lugn i tisdags innan sändning för att vara sändningsdebut på SR. HAH!
Igår satt han i studion bredvid och bara lyssnade, och idag sände jag HELT SJÄLV!
Aaaaah kul, nu är jag äntligen igång! :3

Somnade JÄTTESENT förra natten, det blir lätt så när en sitter och läser och pratar med folk, då springer tiden iväg. Både bra och dåligt. Dygnet blev ju lite upp och ner, men jag va på jobbet i tid!

Joo..har inte så mycket mer att säga denna gång såatte..varsågod här är några bilder från när jag, pappa och Terje var till Älvkarleby i söndags när de var och hälsade på och så några andra.

Hejs! :3

En vecka.

Första veckan i Gävle och på jobbet är avklarad. Jag trivs jättebra och känner att jag hittat ett bra ställe att både jobba och bo på.

I onsdags köpte jag dessutom världens bästa bok, 438 dagar av Martin Schibbye och Johan Persson. Det är nog det bästa och mest intressanta jag läst på länge.

Kan inte beskriva varken med ord eller bild hur bra den är. Alla borde köpa och läsa den.

Idag har dessutom Olivia, en vän från Bollnäs, varit på besök hela dagen. De blev lite shopping och sedan mat på O'Leary's. Jättetrevligt med andra ord!

Nu ligger jag här i sängen, halv tolv en lördagkväll, och läser ur just 438 dagar. Lite vuxenpoäng att vara hemma och läsa istället för att vara ute och ränna?

Känns skönt att bara vara i alla fall. 

Imorn har jag tvättid, måste komma ihåg de. Ska snart sova, så godnatt!

Gävle.

Igår flyttade jag till Gävle, idag börjar jag jobbet på Sisuradio. 

Sov jättebra i natt förutom att jag blev livrädd när Gefle Dagblad trillade genom brevinkastet 05:16. 

Nu blir det kaffe och läsning.

THE WALL!

OMGOMGOMG jag och Emelie ska på Roger Waters The Wall på Ullevi om en månad, OMGOMGOMG JAG ÄR SÅ PEPP ATT KAG SKRIVER I VERSALER!!! 

Nu får det vara nog.

Nu får det vara nog med död på ett bra tag.

Tidigt i tisdags morse somnade du in.
Antagligen för att pulsådern sprack. Dehär behövdes inte just nu, du behövde inte gå än.
Älskade lilla morfar, vi var förbi ditt hus i söndags innan vi kom och hälsade på.
På nattygsbordet på övervåningen lade jag märke till en bild.
En bild på dig och mig som liten, på badstranden i Finland. Blev näst intill tårögd.

Jag är glad över att jag hann vara hos dig och skratta lite i söndags även om det var på Falu lasarett. Dricka kaffe med dig en sista gång, krama dig en sista gång.
Men samtidigt är jag så ledsen, du är hos mormor, Marko, Nettan, Annikki, Torsten, farfar, farmor, farbror Seppo och alla andra nu.
Ni tar hand om varandra.

Foto: Matilda Aalto

Vi var upp till Falun, alla vi morfars flickor och sa hejdå i tisdags.
Du va så fin i din skjorta när du låg där och det såg ut som att det gått lugnt till alltihop.
Älskade lilla morfar, jag glömmer aldrig somrarna i Finland med dig när du alltid skulle vara med och fixa och leka med mig och syster.
Glömmer aldrig hur du tog hand om mormor under de senaste åren och hur viktigt det var att allting funkade som det skulle. Att inte tala om din nyfikenhet till att lära dig nya saker, som att använda en dator. Att vi var så viktiga för dig allihop, både släkt och vänner.

Här är några bilder på när vi hade finlandsfrämmande över midsommar och passade samtidigt på att fira morfar som fyllt 80. Han var så nöjd och glad..lilla morfar.

 Morfar och alla vi hans flickor.

Foto: Soile Olkkola

Godnatt älskade lilla vaari, jag älskar dig <3

Fullt upp.

Eller ja..inte under juni månad men jag glömde nästan bort att jag faktiskt har en blogg. 

Vad har hänt då?

Mja vi tar de lite fort: jag har vart på bröllop, vart på AF och haft lite semester efter att jag blev färdigutbildad på radiolinjen och flyttade hem!

Nu är jag visstidsanställd som reporter på Sveriges radio på finska delen, Sisuradio. 

Dä ä nice.

Okej så nu vet ni att jag lever, jag återkommer inom kort! :)

Godnatt

Har varit hem till Fagersta och varit på Marko's begravning, det var fint men ledsamt och det kändes som att du var där. Insåg på begravningen att vi aldrig mer kommer ses, mycket mer än de finns inte att säga.

Godnatt kaveri rakas, jag älskar dig!<3

Mormor, farmor, farfar, Torsten och alla andra som gått bort i mitt liv tar nu hand om dig tills vi ses igen.

Tack för tiden du fanns här på jorden och de minnen jag har kvar.

<3

Världen är upp och ner del 2.

"Världen är upp och ner" är min reportageserie om mobbning i alla dess former och färger.

 I den här andra och sista delen har jag träffat Anders Ringård som är rektor på friskolan Lust & Lära i Bollnäs. Vi pratade om hur han och resten av personalen jobbar mot mobbning på skolan.

Orsaken till varför den tredje delen (som skulle handlat om dödsfall pga mobbning) uteblir är på grund av att jag mist min allra första vän här i livet.

Det kanske blir en tredje del någon gång i framtiden. Båda delarna är nedladdningsbara och du kan lyssna hur många gånger du vill, tacksam för feedback/kommentarer etc. mottages på matilda.aalto@hotmail.com

Vila i frid kaveri rakas.

För drygt en vecka sedan gick min absolut första och bästa vänner här i livet bort alldeles för tidigt. Jag kan fortfarande inte tro det är sant..vill liksom inte att det ska vara sant.

När jag vaknade förra tisdagen så kände jag att något dåligt kommer att hända.
Efter lunchen gick jag ner i radiovillan, tog en kopp kaffe och satte mig ner för att kolla facebook lite snabbt av gammal vana. Det första jag såg var då att en av våra gemensamma vänner skrivit "Vila i frid bror<3" på din logg.
Jag blev tyst..förstod inte riktigt.
Ringde pappa för att kolla om han hört något om vad som hänt dig.
Nej, han visste inte, han ringde din far och jag ringde sedan upp pappa igen efter en stund.

Du hade somnat in den morgonen. Jag ville inte tro det var sant.
Tårarna rann och jag ville bara skrika rätt ut för att det gjorde så ont i hjärtat.
Pappa sa att de tagit dig till Uppsala för att kolla upp en massa..den första bilden jag fick upp i huvet var då vi var och hälsade på dig i Uppsala då du låg i koma och vi visste att du skulle vakna upp inom en snar framtid.
Men nu var det en annan sak, jag såg dig framför mig..att du låg där utan alla slangar och apparater och visste att du aldrig kommer att vakna upp igen. Det gör så ont i mig.
Tårarna rinner även i skrivande stund och det är inte förrän nu jag orkar skriva detta.

Jag vet att hur mycket jag än gråter, önskar och vill att du ska komma tillbaka så kommer det aldrig hjälpa, du kommer aldrig att komma tillbaka och jag kommer aldrig att få se dig igen.
Du har lämnat denna jord alldeles för tidigt och för alltid.
Det är inte rättvist.

Men någonstans där högt bland molnen sitter du och tittar ned på oss.
Vänner, familj, fiender och alla andra som kommit och gått i ditt liv.
Ser allt tok vi gör och hur mycket vi saknar dig..och som sagt: hur mycket vi gråter, saknar och älskar dig och önskar att detta inte skulle hänt så kommer du inte tillbaka till denna jord.
Det kommer alltid finnas något som påminner mig om tiden då du var vid liv.
Men du lever kvar i mitt hjärtan tills vi ses igen en vacker dag.

Det har varit en tuff vecka och den 17:de är det dags för din begravning vilket kommer bli ännu tuffare. Det är liksom då jag kommer inse att du aldrig kommer tillbaka.

Just nu sitter jag och resten av "gamla klassen" och pratar blommor till din begravning och om vi ska skänka pengarna som bli över från de vi samlar in till någon forskningsfond eller liknande.

Det kommer bli bra oavsett hur vi gör och det kommer bli en fin begravning för dig.
Jag ska leta fram en bild på dig/oss som små och ta med.

Minns fortfarande när jag som liten kom till dagmamman om mornarna och du blev sur och knuffade mig för att jag kanske tagit din plats lite och var ny.
Men efter ett tag förvandlades de där knuffarna till kramar så fort jag kom innanför dörren.

Minns när vi åkte pulka "i den stora backen" varje vinter och hur vi lekte hemma hos dig på vardagsrums golvet med den där bilsaken och den stora och den lilla gossehunden, du ville alltid ha den stora..det ville så klart jag med. Men vi turades om.

Minns när vi var mitt uppe i allt lekande och stojande och din mor eller far sa åt oss att komma in i köket för att äta bullar och dricka hallonsoda.

Det här är bara några få saker av de minnen jag har av dig och det jag inte minns sen vi var små finns på film och kort vilket jag kommer att ha med mig livet ut.
Jag hoppas att du har det bra, vart du än är och vad du än gör.
Ljuset på bordet bredvid mig är tänt för dig även idag och jag tänker på dig var dag och natt.

Du var och förblir en mycket älskad person med en speciell plats i mitt hjärta för alltid.
Jag tänker, älskar och saknar dig Marko.
Vila i frid kaveri rakas.<3